Denna bok innehåller tre texter om straffrätt. Texterna har olika karaktär och de är olika långa. För den som läser boken bör det emellertid vara tydligt att det också finns flera gemensamma nämnare, bl.a. att texterna syftar till både diagnos och reflektion över straffrättens tillstånd och rörelseriktning samt att de alla berör olika typer av utmaningar som straffrätten står inför. På ett övergripande plan är texterna också avsedda som inlägg i den kriminalpolitiska debatt som alltför ofta skrivs med versaler.
Bokens namn är Katedralen. Titeln anspelar på ett, inte minst i samband med strafflagstiftningsprojekt, inte sällan använt uttryck: De stora katedralbyggenas tid är förbi. Titeln kan ses som en antydan om en möjlig alternativ metafor, enligt vilken straffrätten kan ses som ett (redan existerande) byggnadsverk vars fortbestånd i längden förutsätter såväl ett ambitiöst men varsamt underhåll som en viss respekt för basala principer om hållfasthet. Titeln kan emellertid också, och lika gärna, ses som en metafor för straffrätten som ett ideologiskt system eller för det förhållandet att straffrätten är en byggnad bland flera – låt vara inte oviktig – i stads- eller samhällslivet.
