Människohandel innebär ett utnyttjade av ofta redan utsatta individer och en kränkning av deras mänskliga rättigheter. Människohandel är också ett hot mot staters säkerhet genom att vara del av den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och illegala migrationen. Handel med människor har därför sedan länge föranlett internationella åtgärder. Dessa åtgärder har i avhandlingen kategoriserats utifrån om de avser skydda individers eller staters intressen. För svenskt vidkommande har de internationella åtgärderna främst inneburit att en ny straffbestämmelse mot människohandel har införts. I avhandlingen analyseras internationella och svenska rättsliga åtgärder mot människohandel ur ett viktimologiskt perspektiv. Det övergripande syftet är att utreda och analysera om människohandelns offer har fått ett förstärkt straffrättsligt skydd i och med den svenska regleringen.
Avhandlingen visar att människohandel inte anses utgöra ett problem i svensk kontext, och att de internationella åtgärder som avser att skydda människohandelns offer inte beaktats i någon större omfattning. Få av de som utsätts för människohandel identifieras som brottsoffer, och för svenskt vidkommande har åtgärder mot människohandel i stor utsträckning sammankopplats med åtgärder mot prostitution. Att straffrättsligt sammanföra människohandel och prostitution, genom kopplerilagstiftning och sexköpslagen, är dock problematiskt då dessa brott har olika primära skyddsintressen. Sammantaget innebär det att det förstärkta rättsliga skyddet för människohandelns offer som avsetts med straffbestämmelsen går förlorat. Akademisk avhandling.
