Denna bok är slutsåld.

I avhandlingen undersöks bl.a. vilken betydelse arbetsdomstolen tillmäter personliga avtal och andra individuella moment vid fastställande av anställningsförhållandets innehåll. En central fråga är vad som krävs i det enskilda fallet för att arbetsgivare och arbetstagare skall ha träffat avtal om att avvika från utfyllande regler. Inom den allmänna avtalsrätten har under senare år diskuterats om dispositiva regler har eller bör ha en styrande funktion. Skall utfyllande regler uppfattas som reservlösningar när individuella tolkningsdata saknas eller är de noga övervägda normallösningar, vilkas frångående kräver starka skäl? Hur skall det undersökta området bedömas med tanke på denna
diskussion?