Denna bok är slutsåld.
En köpare upptäcker att säljarens avtal med den ursprunglige ägaren är ogiltigt. Är köparen bättre ställd än mellansäljaren, när ursprungssäljaren sedermera gör ogiltigheten gällande? Eller måste köparen finna sig i ursprungsägarens krav på avtalets återgång? Denna frågeställning är föga uppmärksammad i svensk sakrättslitteratur. Hittills har den behandlats som en del av läran om exstinktiva godtrosförvärv av lösöre. Uttrycklig lagstiftning och klara rättsfall saknas.
Obligationsrättsligt förlorar de svaga ogiltighetsgrunderna sin verkan mot en godtroende förvärvare. I boken diskuteras möjligheterna att tillämpa samma synsätt även i ett sakrättsligt trepartsförhållande. Köparens goda tro vid avtalet med mellansäljaren skulle räcka. I förhållande till nuvarande mening blir den främsta skillnaden, att köparen inte behöver ha tagit saken till sig.
Handeln med byggnader på ofri grund och särskilt med enkla fordringar (factoring) har ökat drastiskt under senare år. Förvärvaren av sådan egendom har därför ett behov av stärkt omsättningsskydd, trots att godtrosförvärv inte erkänns. Boken presenterar lösningar, som även inom ramen för gällande rätt kan tillfredsställa sådana krav.
