Trilogin ”Skadeståndsrättsliga utvecklingslinjer” innehåller en mängd närläsningar av hur de olika frågorna inom skadeståndsrätten gestaltat sig i 2000-talets praxis. Genom tematiska inramningar och detaljanalyser ges en bild i rörelse av hur skadeståndsrätten idag fungerar, diskuteras och utvecklas. De enskilda rättsfallsanalyserna åskådliggör både skadeståndsrättens argumentativa förutsättningar och de materiella tillskott som fallen bidragit med. Trilogin gestaltar de skadeståndsrättsliga problemen kring ansvarsgrund (Bok I), ansvarsgräns (Bok II) och ersättningsbestämning (Bok III). Därmed blir varje bok en fristående monografisk behandling av respektive tema. Framställningen är uppbyggd så att de olika analyserna ska kunna läsas för sig och därmed vara av praktiskt värde för rättstillämpningen – samtidigt som både detaljerna och helheten ska ge ett rättsvetenskapligt mervärde.
”Gränsproblem” är den andra boken i trilogin. Den behandlar på ett mångfacetterat sätt de olika frågeställningar som traditionellt ses som problem avseende kausalitet, adekvans etc. Kausalitetsfrågan differentieras för att påvisa de olikartade bedömningar som måste hanteras vid den ersättningsrättsliga argumentationen. Ansvarets gräns belyses vidare utifrån såväl ett skadevållar- som ett skadelidandeperspektiv, vilket innebär att man istället för adekvanslärans förutsebarhetstest prövar omständigheter och argument med anknytning till de två parterna. Genom skadevållarperspektivet undersöks specificerade resonemang med anknytning till de olika ansvarsgrundernas och riskskapandenas ändamålsenliga gräns vid culpaansvar, strikt ansvar och olika försäkringsordningar. Genom skadelidandeperspektivet undersöks olika förhållanden kring den skadelidandes egna förhållanden och relationsband, varvid ansvarets gräns behandlas med avseende på det egna riskbärandet, tredjemansskador och anhörigersättning (de så kallade chockskadorna).
